Kreativ dans bejakar det friska hos äldre patienter

Patienter på Handengeriatriken i Stockholm har under våren kunnat delta i kreativ dans, utan krav på prestation. – Det handlar om att få kontakt med den delen av sig själv som inte är sjuk, att få känna att det friska i en finns kvar, säger Ulla Olsson, kultursamordnare på Handengeriatriken.

Från vänster: Karl-Gustaf Berg, danspedagog Åsa N Åström, Antonio Suddo och Olle Åhström. Syntolkning: personer sitter på stolar på rad med uppsträckta armar.

Varje tisdag under våren har det getts tillfälle att prova på kreativ dans för inneliggande patienter. Ulla Olsson, kultursamordnare och musiker på Handengeriatriken, har varit delaktig i planering och utförande tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa vid Stockholms läns landsting.

– Det finns ett starkt behov hos människan att uttrycka sig konstnärligt och det har verkligen bekräftats i det här dansprojektet. Det handlar om att få kontakt med den delen av sig själv som inte är sjuk, att få känna att det friska i en finns kvar. Genom gruppverksamheten får man träffa andra och genom musiken får man i bästa fall en lustupplevelse också, säger hon.

Att grupperna är små – max sju deltagare varje gång – är för att det ska passa dem som inte vill eller klarar av att vara i större grupper.

Ett stycke yrkesdans

Idag är det tisdag och dags för dans igen. Fyra äldre män i rullstol och rullatorer har tackat ja till att delta. Danspedagog Åsa N Åström som leder gruppen låter deltagarna presentera sig. Musiken är till en början sfärisk och rörelserna lugna. Alla härmar Åsas rörelser. Instrumentell musik varvas med generationsanpassad musik som Frank Sinatra och tidig Lill-Babs. Det blir svängigt och muntert.

Sedan frågar Åsa vilket yrke deltagarna haft och vilka rörelser de brukade göra. Åke Andersson ägde en grillkiosk och visar i luften det som hörde till jobbet: vända burgare, spruta ketchup och senap på korv. Alla andra får göra likadant. Olle Åhström var bilmekaniker. Han böjer sig fram och låtsas skruva i muttrar i en motor. I slutet sätts alla rörelser ihop till ett stycke "yrkesdans". Det här är en annan sorts dans, någonstans i gränslandet mellan teater, dans och cirkelgympa.

 Fyra personer på stolar pekar åt olika håll.

Äldsta deltagaren, 99-åriga Olle Åhström, pekar mot kameran.

"Dansen bygger tillit"

Efter dansstunden konstaterar alla deltagare de aldrig gjort något liknande tidigare i livet. Men alla är överens om att det faktiskt var roligt.

– Hur ni har lyckats får oss gamla gubbar att göra det här, det förstår jag inte, säger deltagaren Karl-Gustaf Berg och skrattar. Men jo, det är lagom skönt i hela kroppen, jag ska ju röra på mig. Det blir bättre då.

Äldsta deltagaren, 99-åriga Olle Åhström, tycker det här var "en toppengrej". Han tackar alla och vinkar till gruppen innan han styr ut rullatorn i korridoren.

– I början undrade jag hur det skulle gå att möta nya människor vid varje tillfälle och inte kunna bygga något kontinuerligt, berättar Åsa. Men det har blivit någon slags gemenskap i gruppen även fast man bara möts en enda gång. Dansen bygger tillit till ens egna rörelser och ger ett slags välbefinnande i att 'den här kroppen är min just nu, oavsett om jag har handikapp eller sjukdom i kroppen', säger hon.

Tillbaka till nyhetslistan kultur