I en av salarna på Sankt Eriks ögonsjukhus ligger Svante Isaksson, 51, med högra ögat förtejpat. Han har precis opererats för näthinneavlossning för andra gången.
– De är så duktiga att fixa till sådant här nu för tiden, säger han och känner stor tillit till att synen ska bli återställd.
Sankt Eriks Ögonsjukhus är litet sjukhus men de har den enda ögonakutmottagningen som är öppen dagligen och den enda slutenvårdsavdelningen i hela Stockholms läns landsting. Och de har den expertkompetens som många av de andra sjukhusen i Stockholm saknar.
Hit kommer patienter som drabbats av samma sak som Svante Isaksson, men också av till exempel tumörer, grå starr, skador och infektioner. På vårdavdelningen finns 16 slutenvårdsplatser och 15 dagkirurgiplatser.
I kväll är slutenvårdsplatserna fulla och bara under dagen har fem personer sökt akut vård för näthinneavlossning. De stannar alla över natten och tas under kvällen om hand av två sjuksköterskor och två undersköterskor. När kvällssköterskorna går hem kommer nattpersonalen; två sjuksköterskor och en undersköterska.
Fullt på avdelningen
Trots att alla sängarna i patientsalarna är upptagna verkar det ändå vara en lugn kväll på avdelningen. Någon enstaka patient rör sig i korridoren med blindkäpp, men de allra flesta som ska övernatta ligger redan till sängs och i salarna är taklamporna släckta.
Kristina Almberg, avdelningens biträdande verksamhetschef och sjukhusets patientvägledare berättar att hos dem, får patienter den vård som inte finns någon annanstans i landstinget.
Under kvällar och nätter när akutmottagningen är stängd är det vårdavdelningens två nattsjuksköterskor som ansvarar för akuttelefonen. Den ringer när läkare på andra sjukhus behöver komma i kontakt med ögonspecialister eller då patienter behöver akut vård.
– De tar så väl hand om mig här, säger Svante Isaksson och berättar att det är andra gången han är här. Förra året drabbades han av näthinneavlossning på det vänstra ögat. Och nu är han tillbaka på avdelningen för det högra, men han tar det hela med ro – han känner ju igen personalen från förra gången.
Kvällen är lugn men de fyra sköterskorna har fullt upp ändå och går från sal till sal. Men ganska ofta är det ännu mer liv och rörelse i korridoren. Kristina Almberg berättar att en hel del barn opereras för till exempel skelning eller tumörer och kan då i vissa fall komma tillbaka för efterkontroller under flera år.
– Då är det tur att de vet var lekrummet är någonstans, säger hon och berättar att det är dit de först brukar springa när de kommer hit. Lekrummet blir som en sorts frizon som skänker lek och glädje mitt i vad som ofta är ett svårt sjukdomstillstånd.
Lekrummet är en frizon
På tapeterna i lekrummet dansar flodhästar och lejon. Och mitt i rummet står ett hjärtformat bord i barnstorlek, med tillhörande stolar. Runt omkring står leksaker i grälla färger i olika storlekar och former.
Överallt märks det att vi kommit till ett ögonsjukhus. Ledstänger längs väggarna löper genom hela avdelningens korridor och skyltarna på dörrarna är i kontrastfärger med utstående text. I samtalsrummet finns talböcker i stället för vanliga böcker med text.
– Det är viktigt att det finns saker att göra för de som stannar hos oss en längre tid, säger Kristina Almberg.
Text: Monica Karlstein
Foto: Anki Almqvist
Bildtext till bild ovan rubrik:
Sjuksköterskorna Cecilia Renlund och Maria Ericsson och undersköterskan Emily Lundqvist är tre av kvällens fyra sköterskor som tar hand om patienterna. De är överens om att Sankt Eriks är ett bra sjukhus och berättar att de är ett härligt gäng som jobbar där.